söndag 22 december 2013

Tänk på vad du äter i jul

Av Sanna Tefke
Sanna Tefke

Dan före dan före dan före dan… Det är tydligt att julhelgen närmar sig, även om det på många håll i landet fortfarande är plusgrader och grått och trist ute. Ljusslingor lyser upp de flesta fönster, byggnader och torg och vi fullständigt bombarderas med reklam om allt ifrån resväskor till upplevelser som årets julklapp.

Svensk handel har länge förberett och längtat till den mest lönsamma månaden på året, många människor har redan bokat sina resor till värmen eller de närmaste, några kommer jobba mer eller mindre frivilligt, en del kommer sitta hemma medan det finns andra som får leta upp ett någorlunda torrt och skyddat hörn att tillbringa natten på. Julen klassas som favorithelgen bland svenskarna, den förknippas med familj, givmildhet och omtanke. Men oavsett hur, om eller varför vi väljer att fira finns det en sak som förenar nittioåtta procent av svenskarnas jul. Julbordet.
Även om det har förändrats över tid och det finns en del lokala variationer så är julmaten det som står i centrum och för många betydligt viktigare än eventuella klappar. Det finns regionala traditioner med ål eller julgädda men till de allra vanligaste hör julskinkan, köttbullar, Janssons frestelse, prinskorv och gravad lax, sylta, sill, ägghalvor och så risgrynsgröten till julfrukost/lunch och de flesta familjer har någonting särskilt som alltid ska finnas med. Vi frossar under flera dagar i överflöd av mat.

Trots att medvetenheten kring miljöfrågor och djurrätt har ökat i Sverige så är det inget som tycks vara gällande kring julen. Är det tradition så är det. Halv och helfabrikaten innehåller dessutom sällan det som anges, eller mycket mer. En fjärdedel av svenskarna lagar all julmat från grunden, men vare sig vi gör det eller tar den enkla vägen kan det vara värt med en påminnelse om vad det är vi stoppar i oss. Skandaler om hästkött i lasagnen, felmärkning av datum på köttfärsen och djurs lidande försvinner förvånansvärt snabbt ur minnet ibland.
Skinkan är ett måste för de allra flesta. Under julen säljs ca 6900 ton skinka i Sverige, det motsvarar ungefär 300 000 grisar. Mer än hälften köper skinkan färdigkokt för att sedan griljera den själv. Människan behöver helt klart behöver minska sin köttkonsumtion, bara i Sverige slaktas ungefär 4 miljoner grisar varje år, och då tillkommer dessutom allt övrigt kött. Köttkonsumtionen har ökat med 40 % de senaste 20 åren i Sverige.

Förutom detta tillkommer de etiska aspekterna, många lever i illusionen att så länge som köttet är svenskt har djuren haft det bra. Den svenska köttindustrin är hårt konkurrensutsatt och även om det är hårdare regler i Sverige än i många andra länder dyker det hela tiden upp bevis på motsatsen. Nu senast var det djurrättsalliansen som släppte filmer från de 15 gårdar de besökt i Sverige under oktober och november som visade på hur döda grisar ligger kvar i boxarna och blir nafsade på av dem andra, grisar som vadar omkring i decimeterhög avföring och som fått sina öron avbitna samt djur med inälvorna på utsidan som ligger i korridorerna.
Bland de billigaste märkena du kan hitta i köttdisken finns Danish Crown, där står suggorna faststallade i trånga små boxar i fem år. De äter, skiter och står på samma ställe hela sitt liv, förutom när de ska tvångsinsemineras, då blir de utflyttade, fastspända och flyttas sedan tillbaka igen.
Ägghalvorna kommer inte från mycket bättre förhållanden SVT har vid ett flertal tillfällen berättat om kycklingar som trängs in i överfulla lastbilar och klämts ihjäl eller dött av syrebrist. Man har hittat levande kycklingar i behållare med döda djur. Av de ca 6 miljoner värphöns som finns i Sverige så är det endast sex procent som finns i ekologisk hushållning. Varje dag är det 15 000 tuppkycklingar som gasas, eldas eller mals ner levande i Sverige eftersom de inte fyller något ägg kläckande syfte. Det blir ungefär 5,5 miljoner tuppar per år som dödas på detta vidriga vis. I detta fall spelar det ingen roll om det är ekologisk uppfödning eller inte, eftersom ägg kläckningen inte regleras i KRAV:s regler.

Odlad fisk står för en allt större del av utbudet när vi fiskar ur haven. I bassänger trängs fiskarna under hela sitt liv. Det har kommit att bli ett stort miljöproblem. Fiskodlingen medför utsläpp av näringsämnen från foder och avföring som bidrar till övergödning. Sjukdomar sprids mer effektivt på grund av fisktätheten och lägre vattenomsättning. Kemikalier för rengöring och eventuella läkemedel som antibiotika sprids också ofta i nära vattenmiljön. Det är också problem när den odlade fisken rymmer och sprider genetiska manipulationer som konkurrerar ut den vilda fisken. Många odlare matar dessutom fiskarna med foder baserad på vild fisk.
Den i södra delen av landet så populära ålen på julbordet är dessutom utrotningshotad.
Köttbullarna är näst populärast efter julskinkan. Gör man dem själv gäller det att hålla koll på att färsen har rätt datummärkning och att köttet kommer från ekologiska gårdar. Den svenska fabriksköttbullen är numera fri från smakförstärkaren E621. En stor opinion har pressat tillverkarna att ta bort den kritiserade tillsatsen. Men fortfarande är kötthalten så låg att flera producenter måste ta till andra kemiska genvägar för att förbättra smaken. De flesta produkterna innehåller endast runt sextio procent fläsk och/eller nötkött och därför måste smeten drygas ut med åtskilligt annat. För att göra köttbullar behövs oftast bara sex till åtta ingredienser. Eldorados innehåller tillexempel hela tjugonio stycken varav sju stycken e-nummer.
Detsamma gäller för de flesta korvsorter, som prinskorv. De flesta innehåller en kötthalt på femtio procent och resten drygas ut med vatten och tillsatser.

Förutom dessa aspekter så står animaliska produkter, ost, mjölk och kött för nära en femtedel av världens totala utsläpp av växthusgaser enligt jordburksverket. Det går åt mycket mark och energi för att producera foder och bereda betesmarker och även regnskog skövlas för detta ändamål. Kravmärkt kött är alltid ett bättre alternativ, men inte tillräckligt bra ur miljösynpunkt. Det går åt tjugo kila vegetabiliskt protein för att producera ett kilo animaliskt.
När det gäller de etiska perspektiven är det väl egentligen bara vegetarianer och veganer som kan svära sig fria, de är också bokstavligen bevis på att det går att leva utan kött. Genom historien har vi alltid ursäktat djurs förslavande och lidande med att det smakar gott, hur länge det är hållbart återstår att se.

I den kapitalistiska världsmarknaden där profit sätts över allt annat är det omöjligt att undvika att människor, djur och natur utnyttjas och lider.
Oavsett vad du väljer att ha på julbordet, tänk efter en extra gång innan du tar den där billiga skinkan och kolla upp vart och hur den är producerad. Traditioner är i ständig utveckling och förändring, låt oss bryta dem som innebär lidande för människor, djur och natur så att julens värdeord om omtanke och kärlek kan få en värklig innebörd.

Läs också:
> Vilka ägg åt du i påsk?
> Nya avslöjanden i hästköttshärvan
> Tema: Socialistisk jordbrukspolitik

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.