Amatörer lyser i professionell föreställning

Trollkarlen från Oz eller som den fullständiga titeln lyder: Den förunderlige trollkarlen från Oz, spelas på Roj-teatern. Manus är inspirerat från boken med samma namn, skriven år 1900 av L Frank Baum.

RoJ-teatern: Den förunderlige trollkarlen från Oz 
Handen: Gamla Folkets Hus
Webb: rojteatern.nu


Berättelsen börjar med att presentera flickan Dorothy och hennes hund Toto som bor hos moster Emily och morbror Henry på deras gård någonstans i den amerikanska Mellanvästern.
Plötsligt blåser det upp till storm och Dorothy och hennes hund försvinner i vindarna och upptäcker när det mojnar att de har hamnat i ett annat rike. Där ­möter de fen Glinda som berättar för Dorothy att enda sättet att komma hem igen är genom att be trollkarlen i Smaragdstaden om hjälp. Dit kommer man genom att följa den gula tegelstens­vägen.
Under sin vandring möter Dorothy och Toto tre andra figurer som också behöver en trollkarls hjälp. Det är en fågelskrämma som vill bli förståndig, en ­plåtman utan hjärta och ett räddhågset lejon.
Alla fem blir vänner och hjälper förstås varandra när faror av olika slag dyker upp på vägen mot Smaragdstaden.

”Det kommer aldrig att gå”, säger en ung röst bakom mig i salongen, men visst går det bra till slut. Jag som har sett den filmatiserade versionen visste ju det och ändå var det inte utan att också jag då och då satt som på nålar undrande om det i alla fall skulle gå åt pepparn. Sådan intensitet kan endast en riktigt bra uppsättning frambringa. Hela ensemblen var enastående.
Anna Perssons Dorothy och vännerna Fågelskrämman (Peter Forsberg), Plåtman (Erik Kvick) och Lejonet (Alexander Simonsen), för att inte tala om lilla Toto (William Lindhe) var alldeles enastående gestaltade med en trovärdighet man aldrig tvivlade på. Den trovärdighet som får en att gå med på den överenskommelse mellan scen och salong som är nödvändig för att magi ska uppstå. Det ögonblick man villigt släpper taget om sin egen verklighet och för ett ögonblick byter ut sin värld mot någon annans. Ändå är man hela tiden medveten om att man är på teater. Vet att det man nu upplever, tillsammans med skådespelarna och resten av publiken, händer just här, just nu och aldrig mer. ­Detta är det mest fantastiska med teater.
Håkan Marmegård, ansvarig för musik, regi och ­dramatisering, har friskat upp den 112 år ­gamla berättelsen med en del förändringar som bl a helt ny musik och texterna till den. Även scenograf Anders Johnson – vars fantastiska scener som förändras av skådespelarna integrerat i handlingen – och Mikael Tjäders underbara kostymer bidrog till att stärka föreställningens friskhet.

Gå och se Trollkarlen från Oz. Se kamrat Ruben Derkert som lyckas göra alla sina rollbyten, mellan morbror Henry, vildkatt, slav och som den unge trollkarlen bortseglande i en luftballong, att se helt lätt ut. I visshet om att den stundtals mycket rysansvärda historien slutar med att allt går väl, kan ni lugnt ta med barnen.

Roj-teatern – som fått namnet efter sin första uppsättning av Romeo och Julia – har funnits sedan 1983. De har sin scen i Handens gamla Folkets hus där det spelas amatörteater på proffsnivå. I årets uppsättning in­gick inte mindre än 23 personer i ett åldersspann mellan 7 och 50 år. Förutom att öva in egna repliker, rörelser, dans och sång har man också byggt scen och sytt kostymerna.
Till sist. I programmet uppma­nas man som publik att vara med själv ty ”Det är vår förhoppning att dagens publik ska bli morgondagens skådespelare.” När såg du senast den uppmaningen i Dramatens program?

Agneta Sundström